Lokalprofil inom trä

Ibland möter man människor som lämnar avtryck. Snart 80-årige Tage Johansson i Nygård, strax utanför Berga, är just en sådan profil. Häng med på en berättelse genom skolgång, militärtjänstgöring, kärlek och ett magiskt lugn i hur livet kom att bli.

År 1943 föddes Tage på Oskarshamns BB. De första åren i livet spenderades i Fliseryd men från den tiden finns knappt några
minnen.
– Det måste vara åldern men minnena är väldigt få. Vi flyttade sedan till Värlebo när jag var fem år. Pappa jobbade då inom lantbruk på lite olika gårdar och vi blev kvar där på vår gård under ett par år. Det var också där jag började skolan. Jag hade världens mest fantastiska lärarinna, Gunni Göransson. Hon såg oss alla, var aldrig arg och behandlade alla lika oavsett vår nivå rörande begåvning. Det var väldigt ovanligt på den tiden att mötas av så mycket kärlek som hon gav oss. En helt fantastisk kvinna!
– Därefter gick flyttlasset till Mönsterås där vi blev med gård. Resterande del av mina år i skolan spenderade jag där, hela vägen till års-kurs sju. Då hade jag också börjat sommar-jobba på ett sågverk i Timmernabben på den plats där rökeriet idag ligger. Det var en stor fördel att ha sågverket ända vid havet då vi kunde lasta virke på båtar som tog sig hela vägen in i viken. Så efter jag slutat skolan fick jag anställning på heltid där. Jag minns att jag av min första lön köpte både en klocka och en cykel vilka båda fungerar än idag. Klockan är en sådan utan batteri och som jag bara använder vid finare tillfällen.

Drev gård och tog hand om familjen
Tages mamma och pappa blev med stor gård i samband med flytten till Mönsterås och på den tiden var gården av det större slaget. Djurbesättningen bestod av mjölkkor och vid sidan av det tunga arbetet med att driva en gård skulle också familjen tas om hand, någonting som Tage minns med mycket kärlek.
– Mamma och pappa jobbade hela tiden men det fanns så mycket kärlek och värme när vi fick tid att umgås. Jag hade två syskon, en bror och en syster varav min bror fortfarande är i livet och spenderar sina dagar i Göteborg. Vi fick hjälpa till med det som behövdes för att allt skulle fungera hemmavid.
– Efter några år på sågverket, när jag var runt 15 tills jag var 18, hamnade jag i skogen och började stämpla skog. På den tiden hade motorsågen precis gjort sitt intåg vilket underlättade vårt arbete inom sågindustrin och skogsarbete väldigt mycket. Tyvärr kom sågverket att avvecklas i början av sextiotalet men då var jag 18 år fyllda och då väntade militärtjänstgöringen på mig i Eksjö. I-12 blev mitt hem där under många månader, som skytte-soldat fick jag lära mig att hantera både k-pist som kulspruta och det kunde gå riktigt vilt till där på luckan. 1963 var jag klar och muckade och återvände till Mönsterås som på den tiden hade väldigt mycket vackra flickor. Vi spenderade våra kvällar och helger genom att åka runt på byn och 1964 så stod hon så där och jag bjöd in henne på en åktur på byn. Hon hette Helena och var vacker som en dag och kom att bli mor till våra barn och den jag fortfarande delar tidningen med. Helt otroligt vad tiden går, vi har snart varit tillsammans i 60 år.

Livet som lantbrukare väntade
År 1972 blev paret sambos på gården utanför Berga och fick tre barn, två pojkar och en flicka mellan åren 1973 och 1982. Samtidigt tog man över lantbruket med nöt och gris på gården vilket sedan fortsatte drivas till år 2000. Därefter avvecklades det successivt. Bland annat på grund av Tages svåra astma som bara blev värre och värre under hans
kontakt med djuren.
– Det var väldigt många nätter där på slutet som jag inte sov en blund och kände att min sista stund var kommen så det var ganska skönt när avvecklingen av lantbruket var till ända. Jag hade ju startat mitt företag Träprofil lite försiktigt 1998 så då kunde jag ägna mig mer och mer åt det istället. Jag köpte min första såg och när kunderna började efterfråga hyvlat virke så blev det en hyvel och så kom det att fortsätta. Idag har jag ett 25-tal maskiner här på gården. Det är en stor efterfrågan på mina produkter, från Simrishamn i söder till Gällivare i norr vilket är mycket roligt. Högst ropas det nog efter höga lister till gamla hus men nästan allt som inte går att köpa på ett byggvaruhus kan jag lösa åt kunden när efterfrågan finns. De bredare listerna har också återvänt och det jag tar fram hämtas oftast av kunderna på plats här på gården. Jag håller på med en utställningshall där jag kommer kunna visa upp mina innerpaneler men tiden räcker inte riktigt till med alla mina planer som jag har. Men det är här jag vill fortsätta verka, det är trä jag vill fortsätta arbeta med och jag är väldigt nöjd med mitt liv och det jag har uträttat. När jag står här och tänker på att mitt roligaste ämne i skolan var historia och det värsta var att räkna så kommer jag på mig själv med att le litegrann för det blev så himla bra allt. Jag både arbetar och har fritiden här på gården tillsammans med alla trädetaljer. Kommer vi i väg någonstans så är det antingen till fordonsträffarna i Oskarshamn eller Mönsterås som blir målet. Eller till våra fantastiska barn och barnbarn. De förgyller min vardag med så mycket kärlek. Ja, inte fordonen då såklart… Jag har inga planer på att gå i pension, jag kan inte ens sitta stilla. Jag önskar bara att dygnet hade haft fler timmar så jag hade hunnit med att genomföra allt som jag planerar när åren går så här fort, avslutar Tage med ett leende.

Tags: featured

Kategori: Nyheter