Pelle har receptet på ett gott

26 februari, 2016 Läs mera
Pelle har receptet  på ett gott

En vacker decemberdag 1920 föddes en liten gosse vid namn Per Henry Simonsson i huset på Storgatan i Berga som i dag bedriver försäljning av hundartiklar. Han var nio år 1929 och precis som alla andra nioåringar roade sig med ett och annat pojkstreck. Idag, 95 år senare sitter vi på Innehåll i Pelles vardagsrum och pratar om livet som varit och livet som är.

Huset som Pelle bor i köpte han av kommunen för 50 år sedan och han trivs bra i den vita villan högt beläget i mitt i Berga.
– Ja du, jag trivs bra här. Tänk dig själv att bo här och vid morgonkaffet få se solen stiga upp där borta och se solstrålarna reflektera över Kalvenässjön. Det är fint det.

Pelle som precis har fyllt 95, har tidigare i veckan bakat bullar, och inte vilka bullar som helst, utan goda kanelbullar.
– Fast det är väl inget märkvärdigt med det. Det är bara att ta sju deciliter mjölk, smälta lite smör och värma upp mjölken och blanda i jäst, salt, socker och vetemjöl. Låta det jäsa och sedan kavla ut det på bänkskivan. Bre på lite smör och kanel och kanhända lite socker och sedan bara rullar du ihop det och skär skivor som du lägger i formar. In med dom i ugnen på 175 grader. Sen är det bara att titta till dom tills de är klara.
Han berättar inlevelsefullt om hur enkelt allt egentligen är. Att baka bullar och matbröd är väl inget märkvärdigt. Något måste man ju göra om dagarna när man går hemma. Lagar lunch gör han också själv, de dagar han inte åker i väg och äter lunch ute.

Hur var det då att växa upp i Berga på 1920-talet
– Ja det är inte som det är i dag. Då var det andra bullar. Tänk bara på hur besvärligt det kunde vara för att man inte hade någon frys eller kylskåp. Det fanns ju inte då på den tiden. Jag minns hur mamma tog tillvara på allt när det slaktades. Allt skulle ju konserveras på ett eller annat sätt. Fläsket saltades in i stora kar och vi fick ofta fläsk och potatis till middag. Fläsket som efter hand blev allt gulare där det låg i karen vet jag att mamma fick koka av först innan det gick att äta. Fläskkotletter konserverades i glasburkar och, ja mycket salt och konserver var det då. Även isterband åt vi ofta. En korv som man hängde på en stång över öppna spisen nära taket för korven skulle konserveras och torka till. Kallades även för stångkorv. Den kunde bli rejält syrlig i smaken om den fick hänga länge.
Pelles far Joel Simonsson var född och växte upp med alla sina syskon i Bohult, och Pelles farmor kom ifrån Släthult, strax utanför Berga.
– Min farfar han kom hit från Göteborg och var en av många arbetare som byggde järnvägspåret mellan Oskarshamn och Berga. Järnvägspåret stod ju klart 1874 och min far som föddes 1884 och mor 1886 åkte tåg många gånger som barn då detta var det enda färdmedel som alla kunde åka med. Bilar fanns inte på den tiden, inte för vanligt folk, utan bara enstaka för de som var lite bättre bemedlade. Min farfar körde lok på den tiden och det var därför han kom hit från västkusten och sedemera träffade min farmor.

Smed i berga
Pelles far Joel han var smed i Berga och en beryktad yrkeskunnig sådan.
– Ja han var omtyckt min far, och som smed på den tiden så var det så kallat bondsmide som han höll på med. Allt lantbruk på den tiden var ju redskap kopplat till hästar och oxar, långt före tiden då traktorerna kom. Pappa han var en riktig streber.
Pelle växte upp i Berga med sina tre syskon och han var den näst yngste i syskonskaran.
– Nu är det bara jag kvar, men det får gå det med.
1919 tog första världskriget slut och året efter föddes Pelle. Han växte upp under årtiondet som gick under namnet det glada tjugotalet. Även om det var oroligheter runt om i världen så var det många medicinska och vetenskapliga stora framsteg. Inte minst förbättringar inom kommunikation, exempelvis järnvägsnät som byggdes ut. Kvinnor fick rösträtt i USA 1920 och i Sverige 1921. Sveriges Radio bildades och drog i gång sina första sändningar i mitten på 1920-talet.
– Ja herregud det där med radion. Jag glömmer aldrig hur rädd jag blev när jag kom hem och hörde något låta inne i ett av rummen i huset.
Det var min far som hade köpt en radioapparat och fått i gång denna och jag hör människoröster komma ur denna lilla apparat. Jag tyckte det var så otäckt och skrämmande att jag sprang och gömde mig.

Många verksamheter i berga
I Berga på den tiden fanns det många butiker och industrier fram till 1970-talet.
– Vi hade tre speceriaffärer, skoaffärer, ekipering, syaffär, möbelaffärer, järnaffär, ja det fanns butiker i nästan varje hus på Storgatan. Det fanns flera stora industrier, mestadels träindustrier, i och utanför samhället. Nu är man glad över att vi har en fin matbutik med god service och trevlig personal på Coop i Berga.
 
Men vad gjorde man då som nioåring i Berga?
– Ja förutom skolan som man gick i så blev det fotboll, fotboll och åter fotboll. Det var det man gjorde då. Man var alltid utomhus och rörde på sig. Å var det inte fotboll så var det rackartyg med att spela hartsfiol.
För den som inte vet vad det är så var det ett sätt att skrämma gamla tanter berättar Pelle.
Man tog en synål och satte den mellan kittet och glasrutan. I nålen fäste man en tråd och så spände man tråden och drog med harts, längs tråden, alltså en form av hård kåda. Det gjorde att nålen kom i svängning och med hjälp av glasrutan fick man fram en mycket gäll och hög ton.
Det glada tjugotalet fick ett abrupt slut med en börskrasch i USA 1929 och trettiotalet blir betydligt mer dramatiskt och andra världs-kriget bryter ut den1 september i samband med att Tyskland invarderar Polen.
– Jag blir inkallad till krigstjänstgöring 1939. Jag hade då träffat min blivande fru Britta på dans på populära Åsens dansbana i Drageryd, men det var bara att ge sig i väg. Jag fick tjänstgöra i Landskrona på maskin i en av isbrytarna som gick i norra Sverige. Vi skulle se till att Bottenviken inte frös igen så att båtlasten med malm som Tyskarna köpt kunde ta sig fram. Tack och lov så tog kriget slut 1945 och jag fick komma hem till Berga. Jag och Britta, som gick bort för tre år sedan, vi fick två döttrar och flera barnbarn och barnbarnsbarn. Det är så tacksamt och roligt att ha kontakt med barnen, även om den äldsta dottern med sina barn och barnbarn bor i Kalifornien strax utan för San Francisco.

Precis innan kriget bröt ut så började du arbeta vid järnvägen
– Först började jag arbeta inom träindustrin när jag var runt 15 år, men jag gillade aldrig riktigt detta, jag ville arbeta utomhus. Började då vid järnvägen och gick i min farfars fotspår. Utbildade mig i Örebro som lokomotorförare. Du vet att då var det full fart i skogarna i Småland med många verksamheter där järnvägsvagnar var det bästa transportmedlet, då lastbilarna inte fanns eller var för dyrt.
Vi åkte ut med vagnar till olika verksamheter som företagen sedan lastade och vi kom med tomvagnar och hämtade de som var lastade. Det var allt från kol tillverkat av kolare Oskar Andersson ”Oskar i kolet” i Bohult, till träkarosser som Be-Ge industrier tillverkade i Släthult. Vi transporterade även vagnar med ek från Möckhult som skulle till möbelfabriken i Åfors, torv från mossarna i Möckhult och tändsticksvirke till industrin. Tågen gick ju på stenkol så det var ju en viktig energikälla och gav många arbetstillfällen. Men under kriget gick tågen på torv då kolen blev en bristvara. Man bröt torv i mossen precis nedanför mitt hus här i Berga. Då fanns det minsann många småindustrier i skogarna.
Pelle har alltid trivs med sitt yrkesval även om det var långa dagar och ofta slitsamt.

Fram- och tillbakablick
Vi på Innehåll berättar att vi alltid brukar fråga vad man tror att man gör om tio år. Vi har förståelse för att denna fråga inte riktigt passar in idag utan omformulerar till hur ser du tillbaka på ditt liv och vad ser du framöver?
– Ja du lilla vän, då om tio år är jag 105 år och då är jag aska och tillbaka till naturen.
Men ser jag tillbaka på mitt liv så är jag väldigt nöjd och tillfreds. Jag har gjort det jag har velat. Jag har haft så mycket roligt i mina dar, med min familj och vänner. För när jag inte har arbetat så har det varit mycket jakt. Å ska vi prata om det så kan vi prata en hel dag. Har haft fina stunder i skogen med jaktkamrater vi brasan, lyssnat på spännande jakt, inte minst med min rådjursrena jakthund. Jag gick ju i pension 1980, alltså för 35 år sedan och har haft  turen att hålla mig frisk och kunnat hålla i gång. Att då hålla på med det man tycker om är nog ett bra recept på att hålla sig alert.
För det är Pelle, alert, nyfiken och mycket engagerad i andra människor.

Vad är då receptet på ett bra liv tycker du
– Oj, vilken fråga, den kan jag nog inte svara på säger Pelle men tillägger sedan. Jag tror att man ska prata med folk och umgås med folk, det är bra för själen. Sedan ska man nog inte grotta ner sig i småsaker. Låt småsaker passera eller gör dom inte större än vad de är. Man kan få bekymmer ändå utan att göra dem större. Göra saker som man tycker om, som jag gjort! Mycket jakt på gården jag hade i Lillsjödal och jakt ihop med Göran Oscarsson, som nu bor i Oskarshamn. Numera blir det en gång i veckan en fikastund i Berga med Uffe Berggren nere på stationen, det tycker jag om. Bra med positiva rutiner. Även om jag vill mycket och kroppen inte riktigt vill göra det jag vill, så tror jag att man ska hålla igång med det man kan, som att baka och prata med folk.
Finns det något som du skulle vilja göra som du inte gjort ännu
– Då frågar Pelle mig om jag gjort något som jag tyckt varit häftigt, svarar då att ja det var nog när jag hoppade fallskärm i Östersund, Pelle svarar då snabbt;
– Ja det där vore något, det där lät härligt, kanske jag ska prova det jag med. Ner kommer man alltid säger han och skrattar.

Vi på Innehåll tackar för de hembakta bullarna, en historielektion sett ur en 95-årings perspektiv och går ut i den näst intill vårlika solen. När vi stänger dörren hör vi hur låten ”Du är min man” kommer från radion i Pelles kök. En radio som man idag tar för givet men som en gång skrämde slag på Pelle. Han sjunger med och säger högt, å vilken fantastisk artist hon är Helen Sjöholm. Ja så är det, Pelle har koll på allt och alla och är ett livs levande uppslagsverk.
Tack Pelle för att du tog dig tid och för din sista fras till oss
– Lev väl och ta till vara på det som är nu.
Mycket kloka ord för en man som vet. För Pelle, han vet vad han pratar om!

Gunilla C Johansson

Tags: , ,

Kategori: Kultur, Nyheter